ETERNALLY OWNED IS BUT WHAT IS LOST
”I want to be forever young.
Do you really want to live forever?”
Bernhard Lloyd/Marian Gold/Frank Martens
Anna visits Anna, 18 years old
Anna, 43 years old
“What are you doing here?” There are only pensioners in this foyer. Theater? La Cage? Come on, for god’s sake! The old guy is 60.”
Anna, 18 years old
“…and the most talented all-round actor and entertainer we have.”
Anna, 43 years old
“Your buddies are having a party and a blast. You’re a teenager! “
Anna, 18 years old
“Buddies? When have I ever called my friends buddies?”
Anna, 43 years old
“That’s not what this is about. What are you doing here? Why aren’t you hanging out with them?”
Anna, 18 years old
“Hanging out? What a choice of words.”
[Laughs.]
”Because I don’t want to. Because I don’t like to party. Don’t like booze. And it’s actually none of your business.”
Anna, 43 years old
“Really…?”
Anna, 18 years old
“It’s fine, by the way. Malin’s coming with me to La Cage if I only watch a Rocky movie with her.”
Anna, 43 years old
“You’re lucky to have such good friends.”
Anna, 18 years old
“Yes, they’re great.”
Anna, 43 years old
“They accept you.”
Anna, 18 years old
“You make me sound like some fucking freak show.”
Anna, 43 years old
“You haven’t started swearing yet so you can drop that language.”
Anna, 18 years old
“Shut the fuck up!”
Anna, 43 years old
“Not your style.”
[Laughs.]
”But sure, you’re tough… even on the inside… but in a way that only hurts you.”
Anna, 18 years old
“What are you talking about? Cut the crap.”
Anna, 43 years old
“Like I said, that language is not your style. More mine. But, sweetie, do you always have to do exactly what you want? Can’t you just go with the flow for once? Take care of yourself.”
Anna, 18 years old
“What do you mean, take care of myself? I do take care of myself. I just don’t do things that I don’t like.”
Anna, 43 years old
“Going your own way all the time, takes a lot of energy. You don’t see it yet, but I do.”
Anna, 18 years old
“It takes more energy to go along with things I don’t want to. I feel uncomfortable.”
Anna, 43 years old
“Yeah, you think so. But you’re wrong. That stubborn self-will and that damn obstinance drains you more. And besides, I don’t think anyone perceives you as uncomfortable. We’re too good at performing.”
[Continues in English.]
“OSCAR. Nominees. Of. The. Year, Happy, happy.”
[Resumes Swedish.]
“Or, no, we’re not performing. We’re enjoying ourselves. For that brief moment, we actually forget the anxiety and just have fun. Weird.”
Anna, 18 years old
“Oh, for fuck’s sake, don’t you know a lot… What the hell. So damn wise.”
Anna, 43 years old
“Yes, actually. People even say that I’m wise sometimes.”
Anna, 18 years old
“Bit strange that you haven’t gotten any further then?” You’re hardly the role model for how to live one’s life.”
Anna, 43 years old
“This constant irony. You know, when you start using it, our generation hasn’t even been baptized in it yet. But after that, it’s game over. I still can’t answer anything without doing it with a joke… and show which “generation” I belong to.”
[Continues in English.]
“I’m the fucking Joker personified, for God’s sake.”
[Resumes Swedish.]
“It’s starting to get really fucking exhausting, actually.”
Anna, 18 years old
“What?”
Anna, 43 years old
“Nada.”
“You can stop rushing home to check the mailbox, by the way.”
Anna, 18 years old
“What? What are you talking about?”
Anna, 43 years old
“Don’t you think I know?” You have to check the mail before everyone else. To keep track. To know if there is anything from a debt collection agency or the enforcement authority.”
Anna, 18 years old
“I don’t want to talk about it!”
Anna, 43 years old
“Do you talk to anyone about it?”
Anna, 18 years old
“Go to hell!”
Anna, 43 years old
“No, of course not… But why this need to know? Passivity and ignorance are wonderful and blissful states… actually.”
Anna, 18 years old
“Are you insane? The power and peace lie in KNOWING.”
Anna, 43 years old
“Well, yes… no point in me trying to convince you… But you really can stop checking the mailbox. It will work itself out. The family will fix it. And besides, it takes a hell of a lot of years before there’s any massive impact so it’s just silly for you, of all of us, to worry.”
Anna, 18 years old
“Now I can’t hear you again. I don’t get this. What does this silly sound distortion mean?”
Anna, 43 years old
“No, sorry. I keep forgetting. Every person, every time… have their own worry.”
Anna, 18 years old
“I have a hard time trusting Dad.”
Anna, 43 years old
“I know. Me too. But knowing doesn’t help anyway. And it’s just only there it falls short. With money. In trust. Otherwise, he is the best in every way. Do you hear me?”
Anna, 18 years old
“Yes, I hear, but the trust is chipped at the edge. Will it pass?”
Anna, 43 years old
“Not quite.”
Anna, 18 years old
[Silent.]
– Silence. –
Anna, 43 years old
“But now let’s talk about something more fun. What are you doing for Midsummer?”
Anna, 18 years old
“I’m going to Hällevik and the summer house with grandma and grandpa.”
Anna, 43 years old
“But, what the hell! Haven’t you taken anything from what we’ve talked about. Friends!! Hello, friends! You’re eighteen!”
Anna, 18 years old
“I want to go along to Hällevik.”
Anna, 43 years old
“You’re fucking impossible!”
Anna, 18 years old
“What about you? You can’t let go of an old summer cottage.”
Anna, 43 years old
“It was more than that. It was my childhood. The beach through the window. Grandpa’s fireplace with the big walled in boulders.”
Anna, 18 years old
“You still have nightmares over and over again about it when you’re stressed. The whole family is there. But not for real. You don’t own the house anymore. You rent; you borrow…”
Anna, 43 years old
“They’re not nightmares… and not when I’m stressed… when I’m sad. When life sucks.”
“When I’m stressed, I’m back here with you. We’re at school and have not studied for the exams. It’s true. You fucking haunt me and, by the way, how do you know this specific thing?”
Anna, 18 years old
“Well, at least I don’t press my head into the pillow so hard when I sleep that I get cramps in my outer ear. That’s damn ridiculous!”
– Silence. –
Anna, 43 years old
“Funny, I remember it all as so dark, and then I come here. You’re laughing all the time? And friends, you really have many and they’re great. Shit, I really have to dig into my memories to see all this. Look at photos and stuff.”
“Window-shopping at NK over the lunch hour, matching Lancôme lipstick and nail polish, cerise colored blazer. I’d forgotten that. The laughter. The jokes.”
[Laughs.]
“Your shoulder pads must be the biggest in school? I still like clothes. Though only black and navy blue.”
“And the dance classes after school! I had almost forgotten about just how many they were.”
Anna, 18 years old
“Yin and yang, my friend!”
Anna, 43 years old
“You don’t know what that means.”
Anna, 18 years old
“Bullshit. My grades are high.”
Anna, 43 years old
“Nope, it’s possible that you know more French verb conjugations and everything about the Battle of Poltava, but particularly much about your inner self, you don’t know.”
Anna, 18 years old
“Damn, you’re mean.”
Anna, 43 years old
“Honest my friend, just honest.”
Anna, 18 years old
“Stop calling me ‘friend’. God, you’ve become so pretentious.”
Anna, 43 years old
“And you speak suuuch refined Scanian…”
Anna, 18 years old
[In English.]
“Image is everything, you know.”
Anna, 43 years old
“Not yet, it isn’t.”
Anna, 18 years old
“Of course it is!”
Anna, 43 years old
“If I say plastic surgery, what do you say?”
Anna, 18 years old
“Joan Collins.”
Anna, 43 years old
[Laughs.]
“So innocently blue… But what the hell… You’re happy?”
Anna, 18 years old
“Don’t swear.”
Anna, 43 years old
“See, what did I tell you, you don’t like swearing.”
Anna, 18 years old
“Like it or not. You just don’t do it.”
Anna, 43 years old
[In English.]
“There’s a lot you ‘just don’t do’. Isn’t there?” You keep yourself on a short leash.”
Anna, 18 years old
“Swear and speak English. Who are you?”
Anna, 43 years old
“I’m you.”
Anna, 18 years old
[In English.]
“No. Way.”
Anna, 43 years old
“See!”
Anna, 18 years old
“But what do you mean laughing? Just because I had a down period that first fall in high school, you think everything is black?”
Anna, 43 years old
“Down period? You didn’t eat anything for an entire fall and weakened your immune system to such a degree that you got pneumonia. You had a 43-degree fever for a week and missed school for a month. It was more than a ‘down period’.”
Anna, 18 years old
“Yeah, yeah… But then came the Christmas break and after that, the coming spring seemed brighter. I bit the bullet and pulled myself together. Okay?!! And then everything turned out like everyone said; better. Ok, you… they were right. Satisfied??!!”
Anna, 43 years old
“Satisfied? I don’t care either way.”
Anna, 18 years old
“Ha! No? So that’s why you’re talking to me?”
Anna, 43 years old
“I think I…”
Anna, 18 years old
“… feel sorry for me? Please, spare me!”
Anna, 43 years old
“Don’t be so harsh! I just know that you’ve had a lot to worry about. Mom’s all surgeries…”
“I just want you to think twice. You push yourself too hard.”
Anna, 18 years old
“And you don’t?”
Anna, 43 years old
“Not for grades in the form of numbers. You know… I’ve never, ever used those numbers you work so hard for.”
Anna, 18 years old
“Bullshit!”
Anna, 43 years old
“No, actually not. But sure, you made me extremely well-read. I’m a beast at Trivial Pursuit.”
Anna, 18 years old
“So why didn’t you ever go on to university? Huh? Wasn’t that the deal?”
Anna, 43 years old
“Well, yes, I don’t know. I mean, I’m very grateful that you study… But it… it… I just never found anything that interested me enough to spend three years on it.”
Anna, 18 years old
[In English.]
“Loser!”
Anna, 43 years old
[In English.]
“But nowadays I’m damn relentless.”
[Resumes Swedish.]
“Or well, haven’t we always been? That’s probably where the problem lies. We don’t give up. And when we do give up, it torments us forever. Like with college.”
Anna, 18 years old
“So now you’re fighting? That’s twenty years too late, for fuck’s sake.”
Anna, 43 years old
“People say I look younger than my age.”
Anna, 18 years old
“Bullshit! We are and have always been ugly. Look like a boy.”
Anna, 43 years old
“That’s actually not true. You’re actually really pretty.”
Anna, 18 years old
“And where did you get that from?”
Anna, 43 years old
“I have the photo albums. I see you. You’re pretty.”
Anna, 18 years old
“Yeah, right, because the guys are just throwing themselves at me.”
Anna, 43 years old
“Well, they would have if you allowed them. But you keep killing them off, all the time, with that damn irony. And yeah, you feel uncomfortable with the attention. Was that what you meant?”
Anna, 18 years old
“Wow! Then we finally have something in common.”
Anna, 43 years old
“Touché!”
Anna, 18 years old
“I thought you said you’d forgotten all your French?”
“And by the way, I can see it in you. You’re still afraid of giving up your independence, your autonomy. Getting really, really close to someone. Hell, you might have to conform to someone else for once. What a nightmare!”
Anna, 43 years old
“Tais-toi, salope! Fuck you.”
Anna, 18 years old
“Sensitive, said the fox.”
©SlowClapStories
Evigt ägs blott det du mist
Kapitel XVII: Anna, 43 möter Anna, 18
”I want to be forever young.
Do you really want to live forever?”
Bernhard Lloyd/Marian Gold/Frank Martens
Anna, 18 år Anna besöker Anna, 18 år
Anna, 43 år
– Vad gör du här? Det är bara pensionärer i den här foajén. Teater, La Cage, ge dig för fan! Gubben är 60.
Anna, 18 år
– … och den mest begåvade allround skådespelaren och entertainern vi har.
Anna, 43 år
– Polarna har fest. Du är tonåring!
Anna, 18 år
– Polarna? När har jag någonsin kallat mina kompisar för polare?
Anna, 43 år
– Det var inte det som det här handlar om. Vad gör du här? Varför hänger du inte med dom?
Anna, 18 år
– Hänger? Vilka uttryck.
[Skrattar.]
– För att jag inte vill. För att jag inte gillar att festa. Tycker inte om sprit. Och det rör faktiskt inte dig.
Anna, 43 år
– Inte…?
Anna, 18 år
– Det är lugnt förresten. Malin följer med mig på La Cage om jag bara ser en Rocky-film med henne.
Anna, 43 år
– Det är tur att du har så bra kompisar.
Anna, 18 år
– Ja, de är bra.
Anna, 43 år
– De accepterar dig.
Anna, 18 år
– Du får mig att låta som något jävla freak.
Anna, 43 år
– Du har inte börjat svära ännu så du kan lägga ner det språket.
Anna, 18 år
– Håll käften!
Anna, 43 år
– Inte din stil.
[Skrattar.]
– Men visst, du är tuff… även inombords… men på ett sätt som bara skadar dig.
Anna, 18 år
– Vad snackar du om? Lägg ner.
Anna, 43 år
– Som sagt, det där språket är inte din stil. Mer min. Men, lilla gumman måste du alltid göra exakt som du vill? Kan du inte någon gång bara följa strömmen? Ta hand om dig.
Anna, 18 år
– Vad då ta hand om mig? Jag tar hand om mig. Jag gör bara inte saker som jag inte gillar.
Anna, 43 år
– Det tar mycket energin från dig att hela tiden gå din egen väg. Du ser det inte ännu men det gör jag.
Anna, 18 år
– Det tar mer energi att hänga med på saker jag inte vill. Jag känner mig obekväm.
Anna, 43 år
– Ja, du tror det. Men du har fel. Den där omedgörliga självrådigheten och det där jäkla egensinnet tar mer kraft. Och förresten så tror jag inte någon upplever att du är obekväm. Vi spelar för bra.
– OSCAR. Nominees. Of. The. Year. Happy, happy.
– Eller, nej, vi spelar inte. Vi trivs. Just den korta stunden så glömmer vi ju faktiskt ångesten och har bara kul. Konstigt.
Anna, 18 år
– Åh, fy fan, vad du vet en massa… då. Så jävla klok.
Anna, 43 år
– Ja, faktiskt. Folk till och med säger att jag är klok ibland.
Anna, 18 år
– Lite konstigt att du inte kommit längre då? Du är ju inte precis rollmodellen för hur man ska leva sitt liv.
Anna, 43 år
– Denna ständiga ironi. Du vet, när du använder den är vår generation inte ens döpta i den ännu. Men sen är det kört. Jag kan fortfarande inte svara på något utan att göra det med ett skämt… och visa vilken ”generation” jag så tillhör. I’m the fucking Joker personified, för fan. Det börjar bli jävligt jobbigt faktiskt.
Anna, 18 år
– Va?
Anna, 43 år
– Nada.
– Du kan sluta stressa hem för att kolla brevlådan förresten.
Anna, 18 år
– Va? Vad snackar du om?
Anna, 43 år
– Tror du inte att jag vet? Du måste kolla posten före alla andra. För att ha koll. För att veta om där ligger nåt från inkasso eller kronofogde.
Anna, 18 år
– Jag vill inte prata om det!
Anna, 43 år
– Pratar du med någon om det?
Anna, 18 år
– Dra åt helvete!
Anna, 43 år
– Nä, så klart inte… men varför detta behov att veta? Passivitet och okunskap är underbara tillstånd… faktiskt.
Anna, 18 år
– Är du inte klok? Makten och lugnet ligger i att VETA.
Anna, 43 år
– Ja, ja… det är inte lönt att jag försöker övertyga dig… men du kan verkligen sluta checka av lådan. Det löser sig. Familjen fixar. Och förresten tar det en jävla massa år innan massive impact så det är bara larvigt att just du oroar dig.
Anna, 18 år
– Nu hör jag inte dig igen. Jag fattar inte det här. Vad betyder denna larviga ljudförvrängning?
Anna, 43 år
– Nej, förlåt. Jag glömmer hela tiden. Varje person, varje tid… har sin egen oro.
Anna, 18 år
– Jag har svårt att lita på pappa.
Anna, 43 år
– Jag vet. Jag också. Men att veta hjälper inte ändå. Och det är ju bara där det brister. Med pengar. I tilltron. Annars är han bäst på alla vis. Hör du mig?
Anna, 18 år
– Ja, jag hör men tilliten är naggad. Går det över?
Anna, 43 år
– Inte helt.
Anna, 18 år
[Tyst.]
– Tystnad. –
Anna, 43 år
– Men nu pratar vi om något roligare. Vad ska du göra över midsommar?
Anna, 18 år
– Jag ska till Hällevik och stugan med farmor och farfar.
Anna, 43 år
– Amen, va fan! Har du inte tagit till dig någonting av det vi har pratat om? Kompisarna! Hallå, kompisarna! Du är arton!
Anna, 18 år
– Jag vill följa med till Hällevik.
Anna, 43 år
– Du är fan helt jävla omöjlig!
Anna, 18 år
– Du då? Du kan inte släppa en gammal sommarstuga.
Anna, 43 år
– Det var mer än det. Det var min barndom. Stranden genom fönstret. Farfars öppna spis med de stora inmurade stenarna.
Anna, 18 år
– Du drömmer fortfarande mardrömmar om och om igen om den när du är stressad. Ni är alla där. Men inte på riktigt. Ni äger inte huset längre. Ni hyr, ni lånar…
Anna, 43 år
– Det är inga mardrömmar… och inte när jag är stressad… när jag är ledsen. När livet är skit.
– När jag är stressad är jag tillbaka här hos dig. Vi är i skolan och har inte läst på till proven. Det är sant. Du förföljer fan mig och hur vet du för resten just detta?
Anna, 18 år
– Ja, jag trycker i alla fall inte huvudet i kudden så hårt när jag sover att jag får kramp i ytterörat. Det är ju för fan larvigt!
– Tystnad. –
Anna, 43 år
– Tänk, jag kommer ihåg allt som så svart och så kommer jag hit. Du skrattar hela tiden? Och kompisar, du har verkligen många och de är bra. Shit, jag måste verkligen gräva i minnena för att se allt detta. Kolla på foton och så.
– Fönstershopping på NK på lunchen, matchande Lancôme läppstift och nagellack, cerise kavaj. Jag hade glömt det. Skratten. Skämten.
[Skrattar.]
– Dina axelvaddar måste vara störst på skolan? Jag gillar fortfarande kläder. Fast bara svarta och marinblå.
– Och alla dessa dansklasser efter skolan! Jag hade nästan glömt att de var så väldigt många.
Anna, 18 år
– Yin och yang min vän!
Anna, 43 år
– Det vet du inte vad det är.
Anna, 18 år
– Bullshit. Mina betyg är höga.
Anna, 43 år
– Nix, det är möjligt att du kan fler franska verbböjningar och allt om slaget i Poltava men speciellt mycket om ditt inre vet du inte.
Anna, 18 år
– Fan, vad du är taskig.
Anna, 43 år
– Ärlig min vän, bara ärlig.
Anna, 18 år
– Lägg av med att kalla mig ”vän”. Shit, vad du blivit pretentiös då.
Anna, 43 år
– Vad du talar våååårdad skånska då…
Anna, 18 år
– Image is everything, you know.
Anna, 43 år
– Nej, inte ännu.
Anna, 18 år
– Klart det är!
Anna, 43 år
– Om jag säger plastikkirurgi, vad säger du då?
Anna, 18 år
– Joan Collins.
Anna, 43 år
[Skrattar.]
– Så oskyldigt blå… men vad fan… du är glad?
Anna, 18 år
– Svär inte.
Anna, 43 år
– Se vad var det jag sa, du gillar inte svordomar.
Anna, 18 år
– Gillar och gillar. Man gör det bara inte.
Anna, 43 år
– Det är mycket man ”bara inte gör”. Eller hur? Du håller dig själv on a short leash.
Anna, 18 år
– Svär och snackar engelska. Vem är du?
Anna, 43 år
– Jag är du.
Anna, 18 år
– No. Way.
Anna, 43 år
– Se!
Anna, 18 år
– Men vaddå skrattar? Bara för att jag hade en depp den där första hösten på gymnasiet så tror du att allt är svart?
Anna, 43 år
– Depp? Du åt inget på en hel höst och drog ner ditt immunsystem så till den milda grad att du fick lunginflammation. Du hade 43 graders feber i en vecka och var borta från skolan i en månad. Det var mer än en ”depp”.
Anna, 18 år
– Ja, ja… men så blev det jullov och efter det verkade våren som skulle komma ljusare. Jag bet ihop. Okej?!! Och så blev allting som alla sa; bättre. Ok, ni… dom hade rätt. Nöjd??!!
Anna, 43 år
– Nöjd? Jag bryr mig väl inte om vilket.
Anna, 18 år
– Ha! Inte? Så det är därför du pratar med mig?
Anna, 43 år
– Jag tycker…
Anna, 18 år
–…synd om mig? Snälla, bespara mig!
Anna, 43 år
– Var inte så hård! Jag vet bara att du haft mycket att oroa dig för. Mammas alla operationer…
– Jag vill bara att du ska tänka dig för. Du pressar dig för hårt.
Anna, 18 år
– Och det gör inte du?
Anna, 43 år
– Inte för betyg i form av siffror. Vet du… jag har aldrig, aldrig använt de där siffrorna du jobbar så hårt för.
Anna, 18 år
– Bullshit!
Anna, 43 år
– Nej, faktiskt inte. Men visst, du gjorde mig extremt allmänbildad. Jag är en jävel på Trivial Pursuit.
Anna, 18 år
– Så varför gick du aldrig vidare till universitetet? Va? Var inte det dealen?
Anna, 43 år
– Va, jo, jag vet inte. Alltså, jag är väldigt tacksam för att du pluggar… Men det… Det… Jag hittade bara aldrig något som intresserade mig tillräckligt mycket för att lägga tre år på det.
Anna, 18 år
– Loser!
Anna, 43 år
– Men numera är jag jäkligt relentless. Eller ja, det har vi väl alltid varit? Det är väl där problemet ligger. Vi ger inte upp. Och när vi ger upp så plågar det oss för alltid. Som med högskolan.
Anna, 18 år
– Så nu kämpar du? Det är för fan tjugo år för sent.
Anna, 43 år
– Folk säger att jag ser yngre ut än min ålder.
Anna, 18 år
– Skitsnack! Vi är och har alltid varit fula. Ser ut som en pojke.
Anna, 43 år
– Det är faktiskt inte sant. Du är faktiskt riktigt söt.
Anna, 18 år
– Och var har du fått det ifrån?
Anna, 43 år
– Jag har fotoalbumen. Jag ser dig. Du är söt.
Anna, 18 år
– Ja, just det, för killarna kastar sig ju efter mig.
Anna, 43 år
– Ja, det hade de gjort om du tillåtit dom. Men du dödar dom ju hela tiden med den där förbannade ironin. Och ja, du känner dig obekväm med uppmärksamheten. Var det, det du menade?
Anna, 18 år
– Wow! Då har vi ju äntligen något gemensamt.
Anna, 43 år
– Touché!
Anna, 18 år
– Jag tyckte du sa att du glömt all franska?
– Och förresten så ser jag det på dig. Du är fortfarande rädd för att ge upp din självständighet, ditt oberoende. Komma någon riktigt, riktigt nära. Fan, du måste kanske rätta dig efter någon annan för en gångs skull. Hemska tanke!
Anna, 43 år
– Tais-toi, salope! Fuck you.
Anna, 18 år
– Känsligt sa räven.
©SlowClapStories
Slow Clap Stories 