Chapter XI: Anna, 43 meets Anna, 11

“– The priest’s cow said:
“Let go of my ear!”

Anna visits Anna, 11 years old

Anna, 43 years old
“Alone. Why?”

Anna, 11 years old
“Mom has already asked and no, we haven’t fallen out with each other. God damn, why all this fuss about that? I just wanted to do a little crafting on my own.”

Anna, 43 years old
“Precocious and headstrong.”

Anna, 11 years old
“What?”

Anna, 43 years old
“I said you’re precocious.”

Anna, 11 years old
“I’ve heard it before, but what does it mean?”

Anna, 43 years old
“Well, I don’t really know… that you’re clever and like to hang out with adults, kind of.”

Anna, 11 years old
“Well, alright, that doesn’t help anyways. I always end up at the children’s table anyway.”

Anna, 43 years old
“At birthday parties?”

Anna, 11 years old
“Yes, and the others are all small children. Like, toddlers for real, like six years old or so.”

Anna, 43 years old
“Does that annoy you?”

Anna, 11 years old
“Annoyed? I guess I don’t get irritated that easily. It’s simply plain boring.”

Anna, 43 years old
“Are you sure you guys didn’t have an argument?”

Anna, 11 years old
“Of course we didn’t have a falling out. But I don’t understand why we all can’t just play together.”

Anna, 43 years old
“Sanna and Eva don’t like each other.”

Anna, 11 years old
“But they like me?”

Anna, 43 years old
“Yes.”

Anna, 11 years old
“But what the hell!”

Anna, 43 years old
“Don’t swear.”

Anna, 11 years old
“Don’t swear, wash your hands, put a piece of paper on the toilet seat, don’t forget your things.”
“Don’t nag! You sound like my aunts Mildred and Millicent and I actually do wash my hands and the only thing I’ve ever lost is a bike key and I found it in my math book later. Like really!”

Anna, 43 years old
“Yes, I know. You are controlled.”

Anna, 11 years old
“What?”

Anna, 43 years old
“Nothing. You just know where you have your stuff. Everything in its proper place, like.”

Anna, 11 years old
“Yes, and is it that wrong then?”

Anna, 43 years old
“No… Maybe not.”

Anna, 11 years old
“That I didn’t understand. But by the way, if Sanna and Eva don’t like each other, why do they play with each other without letting me join? That, actually makes me sad.”

Anna, 43 years old
“Did that happen today, then?”

Anna, 11 years old
“No, not today but sometimes and I don’t get it.”

Anna, 43 years old
“It’s hard to explain to an 11-year-old.”

Anna, 11 years old
[In English.] “Don’t patronize me.”

Anna, 43 years old
“You don’t know what that means. Your English isn’t good enough yet.”

Anna, 11 years old
“No, but I can feel it in my entire body!”

Anna, 43 years old
“Mmm, like you said, people shouldn’t dominate us because that pisses us off. And we just shan’t talk about injustices.” [Laughs.]

Anna, 11 years old
“Don’t laugh!”

Anna, 43 years old
“No, I’m sorry… It’s the power thing, I guess. They get angry because you don’t want to choose one over the other so then it’s easier to push you away.”

Anna, 11 years old
“Wacky. But I usually think that they deserve it.” [Laughs.] “Because I know they don’t have fun together.” [Laughs again.] “Mean, huh?”
“And by the way, I never have as much fun with them as with Malin… I don’t get that either.”

Anna, 43 years old
“The fact that you can just look at her and start laughing?”

Anna, 11 years old
“Yes.”

Anna, 43 years old
“That’s still the case, but that hasn’t always been easy either.”

Anna, 11 years old
“What? Has something happened?”

Anna, 43 years old
“No, forget it… and it’s good now… but in a different way. Friendships go up and down. Always. Even when you’re an adult. Sometimes they disappear completely. But you don’t feel it as much. Like, it’s not the whole world anymore. I guess one has become blunted by it or if it perhaps is clubbed down by it. I don’t know. Just different.”

Anna, 11 years old
“This weekend I’m going to Mildred and Fred’s to play with Sessan. That’s also really fun.”

Anna, 43 years old
“To grandma and grandpa.”

Anna, 11 years old
“No, what? No, my aunt and uncle, that is… You’re so weird. Do you know that my mother is an afterthought.” [Laughs.] “Funny word, huh?”
“Why did you call them grandma and grandpa?”

Anna, 43 years old
“Because your mother is just that, an afterthought.”
“Because things change. Conditions shift. Like with friends.”

Anna, 11 years old
“What?”

Anna, 43 years old
“You’re going there. Have milkshakes and peanut rings. Eating pancakes on the couch in the kitchen. The light ones for you, the dark ones for Fred.”

Anna, 11 years old
“Yes, how do you know… Well, you remember, of course.”
“You know what? It’s maybe my very, very, very best place in the whole world… Can one say that? Without making others sad? Oh, what if someone else gets sad now? Like grandma.”

Anna, 43 years old
“This constant desire to please everyone. To make sure that the balance is maintained, and that everyone is well. Don’t worry about it. It is not your responsibility.”

Silence.

Anna, 43 years old
“I still sit on their kitchen sofa and talk sometimes. Listens to Fred’s clever musings in his drafty Bohuslän dialect. It still makes me completely calm. I don’t know where, I will end up after that.

©SlowClapStories

---

Evigt ägs blott det du mist

Kapitel XI: Anna, 43 möter Anna, 11

”– Prästens spjällko sa:
– Släpp örat!”

Anna besöker Anna, 11 år

Anna, 43 år
– Ensam. Varför?

Anna, 11 år
– Mamma har redan frågat och nä, vi är inte ovänner. Förbannat tjat om det. Jag ville bara pyssla lite för mig själv.

Anna, 43 år
– Lillgammal och egensinnig.

Anna, 11 år
– Va?

Anna, 43 år
– Jag sa att du är lillgammal.

Anna, 11 år
– Jag har hört det förr men vad betyder det?

Anna, 43 år
– Tja, jag vet inte riktigt… att man är klok och tycker om att vara med vuxna, typ.

Anna, 11 år
– Jaha, ja, det hjälper i alla fall inte. Jag hamnar ändå alltid vid barnbordet.

Anna, 43 år
– På kalas?

Anna, 11 år
– Ja, och de andra är alla småbarn. Alltså, småbarn på riktigt, liksom sex år och så.

Anna, 43 år
– Irriterar det dig?

Anna, 11 år
– Irriterar? Jag blir nog inte så lätt irriterad. Men det är tradigt helt enkelt.

Anna, 43 år
– Är du säker på att ni inte blev ovänner?

Anna, 11 år
– Det är klart att vi inte är ovänner. Fast, jag fattar inte varför vi inte bara kan leka allihopa.

Anna, 43 år
– Sanna och Eva gillar inte varandra.

Anna, 11 år
– Men de gillar mig?

Anna, 43 år
– Ja.

Anna, 11 år
– Men va fan.

Anna, 43 år
– Svär inte.

Anna, 11 år
– “Svär inte, tvätta händerna, lägg papper på toasitsen, glöm inte dina saker.”
– Tjata inte! Du låter som mina mostrar Mildred och Millicent och jag tvättar faktiskt händerna och det enda jag blivit av med är en cykelnyckel och den hittade jag i matteboken sen. Faktiskt!

Anna, 43 år
– Jo, jag vet. Du är kontrollerad.

Anna, 11 år
– Va?

Anna, 43 år
– Inget. Du vet var du har dina grejer bara. Ordning och reda liksom.

Anna, 11 år
– Ja, är det fel då?

Anna, 43 år
– Nej… kanske inte.

Anna, 11 år
– Det där fattade jag inte. Men förresten om Sanna och Eva inte gillar varandra varför leker de med varandra då utan att jag får vara med? Det gör mig faktiskt ledsen.

Anna, 43 år
– Hände det idag, då?

Anna, 11 år
– Nä, inte idag men ibland och jag fattar inte.

Anna, 43 år
– Det är svårt att förklara för en 11-åring.

Anna, 11 år
– Don’t patronize me.

Anna, 43 år
– Det vet du inte vad det betyder.

Anna, 11 år
– Nä, men jag känner det i hela kroppen!

Anna, 43 år
– Mmm, folk ska inte sätta sig på oss för då blir vi förbannade. Och orättvisor ska vi bara inte tala om. [Skrattar.]

Anna, 11 år
– Skratta inte!

Anna, 43 år
– Nej, förlåt… Det är väl maktgrejen. De blir sura för att du inte vill välja en framför den andra så då är det lättare att stöta bort dig.

Anna, 11 år
– Knäppt. Fast jag brukar tänka att de förtjänar det. [Skrattar.] För jag vet att de inte har kul tillsammans. [Skrattar igen.] Elakt, va?
– Jag har förresten heller aldrig så kul med dom som med Malin… fattar inte det heller.

Anna, 43 år
– Faktumet att du bara kan titta på henne och börja skratta?

Anna, 11 år
– Ja.

Anna, 43 år
– Så är det fortfarande men det har inte varit lätt alla gånger det heller.

Anna, 11 år
– Va? Har det hänt något?

Anna, 43 år
– Nej, glöm det… och det är bra nu… fast på ett annat sätt. Kompisskap går upp och ner. Alltid. Även när man är vuxen. Ibland försvinner de helt. Fast det känns mindre. Det är inte hela världen längre liksom. Man har väl blivit avtrubbad eller om det är nerklubbad. Jag vet inte. Annorlunda bara.

Anna, 11 år
– I helgen ska jag till Mildred och Fred och leka med Sessan. Det är också riktigt kul.

Anna, 43 år

– Till mormor och morfar.

Anna, 11 år
– Nej, vaddå? Nej, min moster och morbror, alltså… vad du är knäpp. Vet du att min mamma är ett sladdbarn. [Skrattar.] Kul ord, va?
– Varför kallade du dom mormor och morfar?

Anna, 43 år
– För att din mamma är just det, ett sladdbarn.
– För att saker förändras. Förhållanden förskjuts. Som med kompisar.

Anna, 11 år
– Va?

Anna, 43 år
– Du ska åka dit. Få milkshake och jordnötsringar. Äta pannkakor på soffan i köket. De ljusa till dig, de mörka till Fred.

Anna, 11 år
– Ja, hur vet du… jo, du minns så klart.
– Vet du vad? Det är kanske min allra, allra, allra bästa plats i hela världen… Får man säga så? Utan att andra blir ledsna? Usch, tänk om någon annan blir ledsen nu. Som farmor.

Anna, 43 år
– Denna ständiga önskan att vara alla till lags. Att måna om att balansen vidhålls, att alla mår bra. Bry dig inte om det. Det är inte ditt ansvar.

Tystnad.

Anna, 43 år
– Jag sitter fortfarande på deras kökssoffa och pratar ibland. Lyssnar på Freds kluriga funderingar på dragig bohuslänska. Det gör mig fortfarande fullkomligt lugn. Jag vet inte var jag ska bli av sen.

©SlowClapStories