Chapter 2

2012
Home care.

“How is she, the little grey one, over there in 3 A?” Aina? Is she doing reasonably well at the moment?
Gerd casts an irritated glance at Sussie.
“Yes, yes, I know that you can’t and may not talk about the other clients with me, but for heaven’s sake! You have, after all, been with me for three months now, so I ought to be able to get a little bit of information.”
”I’m not, after all, that damn dangerous and you know that we know each other well, Aina and I.”
She falls silent.
“By now, you know very well that we grew up together. Surely someone over there at there at “Home Living” gossiped about it. I bought the apartment for her, for goodness’ sake.”
“”Home Life”. It’s called “Home Life”.”
“Yes, yes “Home Life” then if it has to be so particular.”
The silence.
“She and I, little Aina, were as thick as thieves, our mothers used to say. But life turns out the way it does and not always as one wishes. I haven’t always lived in this big house, in case you thought so. Bought it with the money I inherited after my son.”
She continues.
“You do know that she wouldn’t have lived in that apartment if it weren’t for… Well, well, perhaps I don’t need to talk about that, but I thought it would be good to have her nearby.”

“It’s damn lucky that Camilla, that busybody, steps in now and then when you’re off work so I get a bit of gossip. Well, off or off… Shouldn’t you be on sick leave? It’s not a great idea to use vacation days just because the bruises can’t be covered with makeup. You need proper rest and time off too. In the summer. Vitamin D. Think about that!”
“What do you know about that, you…”
Sussie does not get any further.
“Bloody old hag.” Gerd laughs but turns serious again:
“Shame is a very dangerous thing. Shame alone can kill a person. One has to dare to ask for help.”
“I was going to say a fine lady like you, with your own shop and all.”
“No, that’s not what you were going to say at all. Just say it straight out! I mean, after all, you mean it. However, that’s not at all what I wanted to talk about right now. If you want to stay with an idiot who beats you black and blue, then fine, do that, but Camilla also told me that everything isn’t exactly all sunshine and roses over there at ‘Home Living.’” Gerd raises her hand in a resigned gesture.
“Yes, yes. Or whatever you want to call it.”
”But in any case, she claims that the finances don’t add up, and that you’re all getting more and more clients in fewer and fewer hours. Believe me, it’s not at all about ‘the finances not being stable.’ It’s about profits. Making bigger and bigger profits. It’s that simple.”
Gerd continues:
“And I also heard that you have gone through a number of positions. Camilla thought it was because of your so-called ‘home situation’. Yes, they know as well that he beats you so don’t look so surprised. You don’t exactly have to be a brain scientist to understand that. But if you ask me, that’s not at all your problem at work.”
“Okay, what exactly do you want to fuss about this time?” Sussie remarks in a flat voice but raises it immediately.
”The company where I work, or me? And what is my problem then if you now know everything?”
“You’re too funny. You just gave yourself the answer. Authorities. That’s your problem. And then things turn out the way they do with managers. One doesn’t always get along with them that well.”
“Do you know how many people get managerial positions just because they know how to kiss up or talk a whole damn lot of bullshit.”
“My dear little friend, little Sussie. I’m 85 years old so yes, I ought to know that. Why do you think I ran that flower shop all those years despite all the damn hard work. Well, because no one couldtell me what to do. And eventually, I had employees, so I didn’t even have to do that much myself.”
Gerd drinks the the last drop of her coffee.
“As I said; you’re funny. Really, we don’t suit each other at all. We both have big egos and find it hard to keep quiet, but you know, I like that we don’t match at all. I think that’s exactly why this is going to work out so incredibly well!”

©SlowClapStories

---

Annorstädes

Kapitel 2

2012
Hemvård

– Hur har hon, den lilla grå, det där borta i 3 A? Mår hon någorlunda bra för stunden?
Gerd ser irriterat på Sussie.
– Ja, ja, jag vet att jag du inte kan och får prata om de andra brukarna med mig men herregud! Nu har du trots allt varit hos mig tre månader så lite information kan jag väl få? Så förbenat farlig är jag trots allt inte och du vet att vi känner varandra väl, Aina och jag.
Hon tystnar.
– Vi det här laget vet du mycket väl att vi växte upp tillsammans. Det måste väl någon där på Hemlivet ha skvallrat om. Jag har för sjutton köpt lägenheten till henne.
– “Hemliv”. Det heter “Hemliv”.
– Ja, ja “Hemliv” då om det skall vara så märkvärdigt.
Tystnaden.
– Hon och jag, lilla Aina, var som ler och långhalm brukade våra mödrar säga. Men livet blir som det blir och inte alltid som man önskar. Jag har inte bott i det här stora huset alltid om du trodde det. Köpte det för pengarna jag ärvde efter min son.
Hon fortsätter.
– Du vet väl att hon inte hade bott i den där lägenheten om det inte var för att… Ja, ja det behöver jag väl inte prata om kanske men jag tänkte att det vore bra att ha henne nära.

– Det är en jäkla tur att hon Camilla, den skrabban, kommer då och då när du är ledig så att jag får lite skvaller. Eller ledig och ledig. Borde du inte sjukskriva dig. Det är inte en bra idé att ta av dina semesterdagar bara för att blåmärkena inte går att dölja med smink. Du behöver vila och riktig ledighet också. Till sommaren. D-vitamin. Tänk på det!
– Vad vet du om det din…
Sussie hinner inte längre.
– Jävla kärring. Gerd skrattar men blir allvarlig igen:
– Skam är något mycket farligt. Skam allena kan ta död på folk. Man måste våga be om hjälp.
– Jag tänkte säga en fin fru som du med egen affär och allt.
– Nej, det tänkte du inte alls säga. Bara säg det rent ut! Du menar det ju. Nu var det ju dock inte alls det jag ville prata om just nu. Vill du stanna hos en idiot som slår dig gul och blå så gör det då, men Camilla berättade också att allting inte är så där himla frid och fröjd där borta på “Hemlivet”. Gerd lyfter handen avvärjande.
– Ja, ja! Eller vad du nu vill kalla det.
– Men, hur som helst, hon hävdar i alla fall att ekonomin inte går ihop och ni alla får fler och fler brukare på färre och färre timmar. Tro mig, det handlar inte alls om att “ekonomin inte är stabil”. Det handlar om vinster. Att göra större och större vinster. Så enkelt är det.
Gerd fortsätter:
– Och jag hörde också att du har ett antal tjänster bakom dig. Camilla trodde att det berodde på din så kallade “hemsituation”. Jo, de vet också att han slår dig så se inte så förvånad ut. Det behöver man ju inte precis vara hjärnforskare för att förstå. Men frågar du mig så är det inte alls ditt problem i arbetslivet.
– Okej, vad är det egentligen du vill tjafsa om nu då?”, anmärker Sussie med flat röst men höjer den genast.
– Företaget där jag jobbar eller mig? Och vad är mitt problem då om du nu vet allting?
– Du är för rolig. Du gav dig ju precis svaret själv. Auktoriteter. Det är ditt problem. Och då blir det som det blir med chefer. Inte alltid man kommer överens med dem så bra.
– Vet du hur många som får chefstjänster bara för att de vet hur man slickar uppåt eller snackar en jävla massa skit.
– Lilla vännen, lilla Sussie. Jag är 85 år så ja, det lär jag nog veta. Varför tror du att jag hade den där blomsteraffären i alla de åren trots det förbenade slitet. Jo, för att ingen kunde säga till mig vad jag skulle göra. Och till sist hade jag också anställda så jag slapp till och med att göra så mycket själv.
Gerd dricker ur den sista droppen kaffe.
– Som sagt; du är rolig du. Alltså, vi passar inte alls tillsammans. Vi har ju båda stora egon och svårt att hålla tyst men vet du, jag gillar att vi inte stämmer överens överhuvudtaget. Jag tror det är precis därför som detta kommer att funka så himla bra!

©SlowClapStories

---