Fritidslärarna – pedagogerna i de viktiga mellanrummen

Text: Annika Sjögren Bild: Simon Norlin

Nyfikenhet, relationsbyggande, medskapande, utvecklande och stolthet! Det är några av de ord som fritidslärarna Helena Ehn och Lars Nilsson använder när de beskriver sin arbetsvardag – på Fågelskolans fritidshem – där de hela tiden fångar upp det stora i det lilla. Att se och stötta varenda unge, varje dag, ger dem både orken och glädjen att gå till jobbet!

Både Helena Ehn och Lars Nilsson har jobbat länge inom fritidshemmets väggar och deras kunskaper är stora. Lars har jobbat som fritidslärare sedan 1995 med avbrott för studier till gymnasielärare men på grund av en arbetsmarknad med få tjänster och en egen insikt om var hans arbetsglädje egentligen låg gick han redan efter ett år tillbaka till grundskolan. Till Fågelskolan i Lund, kom han för tio år sedan.

– Jag är bättre som fritidspedagog, helt enkelt, säger han.

Helena Ehn kom som färdigutbildad till Fågelskolan 1998. Snart 25 år. Hur är det ens möjligt?

– Ha, ha! Jag har väl tänkt tusen gånger att “borde jag kanske testa någon annan arbetsplats?” men det har nästan alltid varit för att någon annan har reagerat på att jag varit så länge på samma ställe. Eller för att jag kanske velat höja min lön och utifrån det måste byta kommun. Men var gång de känslorna dykt upp så har jag känt, men varför? Jag har möjlighet att fortbilda mig och jag får utmaningar här! Ledningen är öppen för utveckling eftersom de vet att det de ger, får verksamheten tillbaka. Helena fortsätter:

– Fritidspedagoger har hög status på skolan och vi har stora möjligheter till förändring om vi önskar.

– Ja, här ser man verksamheten som en fysisk kropp där fritids ingår, inflikar Lars Nilsson och fortsätter:

– Som nu, när vi varit med i ett utvecklingsarbete inom språkutveckling tillsammans med Linnéuniversitetet. Vi kände att det inte helt riktade sig till fritidshemsverksamheten så vi påpekade det och fick en egen riktning som passade vår verksamhet bättre. Det var inget problem för vår ledning och inte heller för Linnéuniversitetet. De vill att jobbet skall vara utvecklande för alla pedagoger på skolan.

– Summa summarum, universitetet såg det som en jättevinst och vi blev alla mer engagerade, inspirerade och liksom rakare i ryggen!

"Vi är stolta över vårt arbete. Vi skjuter inte från höften, utan arbetar målmedvetet för att eleverna ska få en bra undervisning och vi är "på" hela tiden."

Hur ser en vanlig dag ut?

Lars Nilsson och Helena Ehn har rastansvar vad gäller både omsorg och aktivitet. De har även lektioner i normer och värden samt ansvar för elevråden i årskurs 3-6 samt 7-9. Utöver detta sitter de med i olika team och grupper. Exempelvis trygghetsteamet eftersom ett stort ansvar när det gäller det systematiska arbetet kring konflikter och kränkningar ingår i yrkesrollen.
På måndagar har alla lärare i årskurs 4-6, fritidspedagoger, elevassistenter och specialpedagoger planeringsmöten. Man löser vikariesituationer, ser var man kan täcka upp och stötta, med mera.

Man bör understryka att fritidslärarnas rasttid på Fågelskolan är undervisningstid. Man har sett att på skolor där man har en lyckad rastverksamhet är den tiden just planerad undervisningstid. Detta säkerställer trygghet, aktivitet och rörelse vilket ger motiverade elever i andra änden.

Den “ständiga” frågan

Helena Ehn och Lars Nilsson arbetar efter de tydliga uppdrag, mål och det krav på utvecklingsarbete som finns i läroplanen för fritidshem men ändå kan frågan “Vad gör man egentligen på fritids?” dyka upp då och då.

– Vi använder ord som elever, undervisning och alla de begrepp som används i läroplanen och planerar efter detta men många vet inte ens att vi har en läroplan, berättar Helena.

– Vi är stolta över vårt arbete, säger Lars. Vi skjuter inte från höften utan arbetar målmedvetet för att eleverna skall få en bra undervisning och vi är “på” hela tiden.

Helena håller med.

– Precis! För någon som inte vet, kan det se ut som “Vad gör hon? Sitter hon bara där med elever runt sig? Håller hon inte i någon aktivitet?” Ibland är det precis så, man sitter där och det kanske ser ut som man inte gör någonting. Men hjärnan går på högvarv; jag observerar, lyssnar och småpratar. Jag jobbar stenhårt i det tysta, om jag lämnar gruppen för att göra något annat förlorar jag momentum i ett pågående arbete. Hon fortsätter:

– Jag tar hela tiden in vad som händer och sker, kvalitetssäkrar och kan ibland tänka: ” Åh, vad jag vill att andra ska se just det jag ser nu!”. Det vill säga all de små framsteg vi tagit här och nu idag genom att vi “hängt” här tillsammans. Allt, det som vi har åstadkommit den senaste halvtimmen!

– Det är lite märkligt. Att vi hela tiden måste berätta det. Alltså, jag har suttit här och “sett på” när de har lekt men jag har också fått möjligheten att gå in och lyfta någon utan att det har märkts. Jag har sett att ett barn som tidigare har haft svårigheter med något nu utvecklats.
– Sitter jag inte i barngruppen så kan jag inte heller fånga de där ögonblicken, avslutar Helena.

Transparens

Lars och Helena är trygga i sin yrkesroll och vet vad de gör och framför allt varför. De återkommer dock till vikten av att arbeta aktivt och öppet, med direkt kommunikation med elevernas vårdnadshavare, både muntligt och skriftligt för att bygga förtroende. Man delar med sig av planeringen och målen för den.

– Förekomma, förebygga och transparens, helt enkelt, säger Helena Ehn. Vi vet vad vi gör och vi visar upp vår verksamhet här och nu, idag, rakt upp och ner där vi är. Det är en framgångsfaktor att samverka med vårdnadshavare.

"– Jag känner att Lunds kommun har ett tydligt visionsarbete, är stolt över mig som medarbetare och visar upp det jag gör men fångar också upp mig om något går fel. Kommunens varumärke är även mitt varumärke.

– Men hade jag jobbat inom en kommun som inte har en vision, eller bryr sig om mig som anställd, ja då hade det ju kunnat vara helt annorlunda. Det hänger ihop!"

Utmaningar

Även när man talar om utmaningar så återkommer Helena och Lars till elevernas väl och ve. Hur viktigt det är om det, exempelvis, sker budgetneddragningar och tjänster försvinner att man, så väl det går, inte ruckar på verksamhetens kontinuitet och stabilitet. Att man inte sviker barnens förväntningar och planer. Bakning, en FIFA-turnering, nåltovning eller ett biblioteksbesök kan vara viktigare än man tror.

– Stor personalfrånvaro och sjukfrånvaro är ju slitsamt oavsett när och hur det sker. Under covid kändes mycket ofta sårbart, till exempel. Men jag tycker vi får bra stöd och att arbetsgivaren litar på när och om vi kallar in vikarier. Att vi inte gör det bara på rutin utan att vi gjort en riskanalys, säger Lars.

– Ja, och man känner att vi backar upp varandra. För det kan kännas konstigt att stå med bara fyra barn och baka om det är ont om personal men vi vet hur viktigt det är för just de fyra, säger Helena.

"Att man gemensamt kan se att just den tisdagen klockan 14:45, då hände det något i just den elevens sociala utveckling. Och just vi, i den här verksamheten, skapade förutsättningen!"

Att bygga relationer

Något som Lars och Helena kommer tillbaka till gång på gång i samtalet är vikten av relationsskapande i undervisningen.

– Vi jobbar liksom i ‘mellanrummen’. Det är aldrig statiskt och väldigt spännande. Men oavsett vad, så är det undervisning vi talar om, vare sig det är i skolan eller på fritids, konstaterar Lars.

– Jag tycker det är spännande när du nämner ‘mellanrummen’ för det talar vi ju faktiskt en hel del om, skjuter Helena in. Och alla på skolan vet precis vad man menar med det.

En situation som många skolor står inför är att elever ofta slutar på fritids i årskurs 4-6, men bra lokaler och verksamhet har gjort att närvaron är hög på mellanstadiets fritids på Fågelskolan. Några av de elever som hoppade av i början av 4:an är nu till och med tillbaka. Fritidsverksamheten har cirka 70 inskrivna barn och snittet brukar ligga på cirka 45-50 elever.

– Nyckeln är att skapa relationer med barnen, säger Lars med emfas.

– Man måste vara nyfiken och våga fråga: Vad vill ni göra? Men vi måste även kunna erbjuda något annat. För det är också vår uppgift, att utmana dem att våga testa och göra andra saker än det som de alltid annars gör. Det händer att en del aktiviteter blir i det närmaste obligatoriska, just för att alla ska våga testa.

– Som att våga bryta en gruppdynamik i ett gäng som bara spelar pingis. För erbjuder man dem något annat så kan man förlita sig på att det ger ett genomslag som påverkar. Skapa en ny gemenskap där alla är med och skapar minnen.

– Ja, och en vårdnadshavare som har ett barn som bara leker med lego vill ju att fritids även ska kunna öppna upp världen för annat, tillägger Helena.

En arbetsgivare som ger tillbaka

Men om Helena och Lars vågar vara öppna inför vårdnadshavare, elever och kollegor så är det för att de upplever Lunds kommun som transparent och uppmuntrande. En arbetsgivare som ser dem och deras insatser och som gör dem till medskapare i kommunens resultat i stort.
Detta är ett arbetssätt de hela tiden försöker arbeta efter även inom fritidsverksamheten. Våga höja och att poängtera varandra som kollegor och vara givmild med beröm. Gemensamt skapa trygga medarbetare som kan bli sitt bästa jag.

Att få lov att utvecklas och fortbilda sig är viktigt för både Helena Ehn och Lars Nilsson. Något som de tycker att de hela tiden får lov att göra. Önskar de gå kurser och utbildningar är det sällan som det nekas men de betonar det egna ansvaret i frågan. Lars säger:

– Jag kan ibland tänka att nu när man är 55 år gammal, blir man verkligen bättre då? Men när jag ser tillbaka på den här tiden på Fågelskolan så tycker jag att ja, vi blir bättre och bättre. Kanske för att vi kollegor har ett ständigt utbyte. Vi jämför, vi testar och vågar vara transparenta inför varandra.

Helena lyser upp:

– Vi ser samma saker! Och det ger en sådan tillfredsställelse! Att man gemensamt kan se att just den tisdagen klockan 14:45 då hände det någonting i just den elevens sociala utveckling. Och just vi, i den här verksamheten, skapade förutsättningen! Vi har byggt våra relationer och därför visste vi att de där två filurerna har lite samma snack, lite samma humor och därför hände något.

– Ja, vi fick dem att fixa fikavagnen tillsammans eller vad det nu kan vara, lägger Lars entusiastiskt till. Alltså, jag skulle kunna prata timma-vis om detta! Var lilla grej kan göra skillnad.

– Ja, fikafixarna känner varandra knappt men plötsligt hör jag fjärdeklassaren fråga femteklassaren om hur matten är i femman. De hadealdrig pratat på skolgården. Då kan jag gå hem och känna att jag verkligen åstadkommit något. Då hör jag Hollywood-musik i bakgrunden. Nu hände det! I morgon kanske de, till och med, hälsar på varandra. Ochvi skapade möjligheten för det.

"– Det satsas mycket på elevhälsa, som med engagerade kuratorer, skolsystrar och specialpedagoger. Alla som drar och sliter lösningsfokuserat, från rektorer till pedagoger, för att fixa och dona och ta hand om våra elever. Det är något som jag är stolt över i Lunds kommun."

Nyfikenhetens ABC

– Att tala om relations- och förtroendekapital kommer från läroplanen men vi vet att det inte bara är ord. Det är på riktigt, säger Lars men konstaterar också:

– Det är viktigt att vara nyfiken och öppen annars kommer man ingenstans och klarar inte att fånga upp det lilla till det stora. Vårt jobb gör skillnad.

– Ja, säger Helena, och att se barnen. Som bara det här lilla att man på måndagen frågar hur helgen varit. Hur gick det på simningen? Blev bilen lagad? Små frågor som kan verka obetydliga men som kan vara viktiga på riktigt. Ingen ska ha varit här på vårt fritids utan att någon har pratat med eleven. Eller att berömma och höja det barnet för något de gjort. Lars fyller i:

– Jag tror att vi ofta kompenserar för något som saknas någon annanstans. Något som är trasigt. Det händer att man träffar elever många år senare och de lyfter något man sagt till dem i första klass. Då fattar man ju att det var viktigt. Det är en häftig känsla men fatta också: “Shit, vilket ansvar! Vilket viktigt jobb jag har!”

Vem är Helena?

Namn: Helena Ehn

Familj: Japp, man och två stora barn.

Ålder: 46 år.

Bor: Norra Fäladen i Lund.

Fritid: Trädgård, loppis, lyssna på poddar, läsa, pussla, sjunga.

Utbildning: Fritidspedagogutbildning i Kalmar 1995-1998.

Vem är du i fem ord? Engagerad, lyhörd, kreativ, glad och ödmjuk.

Vem är Lars?

Namn: Lars Nilsson

Familj: Gift.

Ålder: 54 år.

Bor: Lund.

Fritid: Cykling, löpning, lyssna på musik, gå på konsert.

Utbildning: Lärare i fritidshem, yrkeslärare på barn- och fritidsprogrammet.

Vem är du i fem ord? Nyfiken, positiv, engagerad, lojal, lyhörd.

När Bellman blev pedagogen

Lars skrattar:

– Ibland blir man först själv tveksam. Var vecka har vi bokmys. Vi dricker te lite vuxet, läser och pratar om böcker. Det inbjuder till att ta det lugnt, det uppstår nya samtal och nya konstellationer mellan eleverna. Det är språkutvecklande och mycket, mycket annat.

– Så en vecka kommer en elev med en bok med Bellman-historier och samtidigt som man tänker “vem har inte vuxit upp med de historierna” så blev man lite nervös och tänker “shit” för de kan ju vara både fördomsfulla och tänja på gränserna. Men det slutade med fantastiska diskussioner. Barnen både skrattade åt vitsarna samtidigt som de undrade: “Får man verkligen skratta åt detta?”

– Vi fritidspedagoger ser vad som händer i den stunden med de töntiga vitsarna men visst, kanske inte utomstående.

– Plötsligt uppstod så många nya kopplingar. Någon kan inte språket så bra så andra fick förklara, till exempel. Och visst, det var lite utanför boxen men så länge jag bara kan förklara vad som hände och stå för det så har det ett värde.

– Den boken gav så sjukt många ringar på vattnet. Och så länge det gör det så pratar jag gärna om det. Vi har inget att dölja!