Chapter XXXIII: Anna, the “normal” one

“– I’m sorry I wasn’t enough for you.
– You were never meant to be. There is no secret, John. No Holy Grail. Just what’s in front of all of us. Don’t open a book. Open a window.”
Andy Goddard, Celyn Jones, ”Set Fire to the Stars”

If all goes well, one day Anna will leave her blazer of normality behind.
When she, from the second floor, with force in her arm, has thrown the tailored Helmut Lang garment – which by now must be called ‘vintage’ – so that it lies like a black, forgotten shadow at the foot of the stairs, she will join the ranks of people who send photos to the tabloids as soon as they have found something disgusting in their store-bought, frozen ready meal.
A strange Estrella potato chip? Hope, hope, hope it is a minor part of a dead mouse! Must post on my Insta. Shame. Shame. Shame the company. Might get multiple new bags!
But surely little me will not go viral? No, better also send a photo of the alleged mouse part as well as a selfie at a weird angle – which under the article’s photo will be marked ‘Private’ – also to the dying evening press’s very much alive instant-access version and click-party online.
And surely that is a good deed, for in this way a new press officer earns their wings by whispering sorry, sorry, sorry on an illuminated screen.

©SlowClapStories

---

Evigt ägs blott det du mist

Kapitel XXXIII: Anna, den “normala”

“– I’m sorry I wasn’t enough for you.
– You were never meant to be. There is no secret, John. No Holy Grail. Just what’s in front of all of us. Don’t open a book. Open a window.”
Andy Goddard, Celyn Jones, ”Set Fire to the Stars”

Om allt går bra, kommer Anna en dag att lämna sin kavaj av normalitet bakom sig.

När hon från andra våningen, med kraft i armen, har kastat det skräddade Helmut Lang-plagget – som nu väl får kallas ’vintage’ – så att det ligger som en svart bortglömd skugga nere vid trappans början, kommer hon att sälla sig till de skaror av människor som skickar bild till kvällstidningarna så fort de hittat något äckligt i sin hemköpta, frysta färdigmat.
Ett märkligt Estrella-chips? Hoppas, hoppas, hoppas det är en mindre del av en död mus! Måste posta på mitt Insta. Skamma. Skamma. Skamma företaget. Kan kanske få flera nya påsar!
Men inte blir väl lilla jag viral? Nej, bäst att även skicka bild på den påstådda musdelen samt en selfie med konstig vinkel – som under artikelns foto kommer att märkas ’Privat’ – även till den döende kvällspressens högst levande instant-access-version och click-party online.
Och visst är det en god gärning för på så vis får en ny presskommunikatör sina vingar genom att viska förlåt, förlåt, förlåt på en upplyst skärm.

©SlowClapStories

---