Kraftringen: Camilla Green

Camilla Green: “Jag efterlyser mer eftertänksamhet hos människor.”

Text och bild: Annika Sjögren

Ibland träffar man personer, som är så intressanta att prata med att man glömmer bort intervjun. Camilla Green, lokalvårdare från COOR på Örtoftaverket, är precis en sådan person. Men mellan funderingar kring sociala medier, att hitta lyckan med hjälp av minimalism, hundar, klimatansvar, vikten av att lära sig tycka om sig själv, eländet med ‘fast fashion’ och överkonsumtion, med mera så lyckades vi få in några frågor om hennes jobb också.

Vad är viktigt att tänka på för att en lokal skall vara lättstädad?
– Det är jätteviktigt att göra bra materialval redan från början när man bygger eller renoverar. Det är A och O för mig när jag städar. Har man inte tänkt till vad gäller materialvalen så kan man städa och städa men resultatet blir bara så där.

– Man väljer ljusa mattor där varje liten kaffefläck syns för all framtid. Man väljer aluminium trots att man vet hur lätt fingeravtryck och andra fläckar syns på det. Eller så väljer man mörk kakel i en toalett så att alla vattenstänk lyser från golven.

Det låter lite som att du beskriver kontoret på Råbyvägen i Lund?
– Det kanske jag gör…

Camilla Gren skrattar men blir allvarlig igen.

– Detta kommer utifrån att man vill göra ett bra jobb. Det kvittar hur dyra, moderna eller tjusiga materialvalen är, har man inte tänkt till kring hur lokalerna skall vårdas framåt så är det lätt att hamna fel. Arkitekter och inredare bör se ett steg längre än designen. Ser något smutsigt ut, så ser det också billigt ut!

Camilla Gren.

Camilla fortsätter:
– Det är bra att man tänker på ljuddämpning och annat när man inreder men ibland kan jag uppleva att tanken på vad som är hygieniskt glöms bort. Eller vad som är lättstädat.

– Kraftringens nya, öppna landskap på Råbyvägen, tror jag inte är helt uppskattade. Det går säkert bra överlag, men jag har hört folk som beskrivit det som en fasa att sitta utanför sitt arbetslag.

– Usch, nu pratar jag säkert om saker som inte rör mig men det blir så när man städar. Man pratar med så mycket människor, hör så mycket och får en ganska bra bild av vad folk tycker, konstaterar Camilla.

Camilla Gren har arbetat på Örtoftaverket sedan 2020 men har jobbat i Kraftringens lokaler, via COOR, sedan 2009.

Finns det en krock i att ha jobbat på Kraftringen så länge men vara anställd av COOR? Var känner man sig hemma?
– Det är svårt att förklara. Jag är inte ”Kraftringare”, men det gör inget eftersom jag känner mig som jättegod vän med alla här ändå.

– När COOR tog över var det väldigt viktigt för dem att vi kände oss som anställda av dem, inte av Kraftringen. Jag har aldrig förstått varför det är så känsligt. I diplomatins tjänst kan man kanske säga att man känner sig som en riktigt, riktigt god vän till Kraftringen.

Öretoftaverket är stort men du jobbar ensam med lokalvården här. Är inte det jobbigt?
– Tvärtom, det var lite en orsak till att jag bad om den här tjänsten. Jag har alltid tyckt om att jobba självständigt.

– Det är bara så jag gillar att arbeta. Är något galet så vet jag att det är jag själv som är orsaken.

– Jag har blivit erbjuden andra jobb under mina år här men valt att tacka nej. Jag skulle inte vilja sitta still hela dagen, till exempel. Då hade det börjat klia i fingrarna, konstaterar Camilla.

– Jag har tagit bort Facebook. I början funderade jag mycket pa vad folk skulle tycka? Att de skulle tycka att jag var konstig, men tycker sociala medier gör oss så narcissistiska.

– Vi är sâ fixerade vid vad andra människor skall tycka om oss idag. Jag har valt att jobba mer med mig själv och strunta i vad andra tycker nuförtiden.

Du verkar så himla bottnad i det du gör och det liv du lever?
– Tja, jag har aldrig haft det där drivet med ”karriär” och allt det. Överhuvudtaget så är jag nog ganska tacksam för det ”lilla”. Och det finns alltid någon fördel i allt. Man glömmer bara att se det ibland.

– Dessutom så har jag två små bjäbbar hemma, en papillon/pomeranian och en papillon/spetsblandning. Därför är jag väldigt tacksam över att jag har möjligheten att jobba 75% och slipper sätta dem på hunddagis.

– Att våga vara i stunden, är något jag övar på. Om jag är i ett naturområde eller i skogen så behöver jag inte lägga upp en bild i sociala medier, oavsett hur vackert det ar. Jag kommer låta som en nörd nu, men det är nog för mig att jag bara få vara där. Då blir upplevelsen ännu större.

Örtoftaverket.

Vad är mest slitsamt med att städa för kroppen?
– Axlarna och nacken tar gärna stryk eftersom det trots allt är ett monotont arbete.
Camilla skrattar lite och gör citattecken i luften:

– Man ”borde” träna oftare. Man ”borde” få massage. Det går i perioder för mig. Nu är jag inne i en period när jag ”borde” skärpa till mig med träningen, till exempel.

– Men annars vad gäller ergonomi så är det väl det ”vanliga” som man bör tänka på. Att böja på benen riktigt och så vidare, säger Camilla och fortsätter:

– Själv är jag mest rädd för mina handleder. Det är en kroppsdel som inte är helt rätt att ta hand om genom träning

Är det något som är extra roligt att göra i ditt jobb?
– Nja, jag kan tycka att det är kul om vi vågar skoja med varandra. Men arbetsmässigt tycker jag om att göra lite andra grejer än vad som egentligen kanske ingår i min tjänst.

– Ge mig gärna en stjärnskruvmejsel så att jag kan skruva till det där toahandtaget som är löst! Jag tycker det känns rätt meningslöst om vaktmästaren ska köra hit för att gå igenom 60 handtag när jag vet vilka tre som är lösa.

– Nästa vecka skall jag räkna lamporna i taket eftersom Kraftringen skall byta dem till LED. Jag går förbi dem, så det vettigaste är om jag gör det. Sådana saker gillar jag att göra.

– Det ger mig väl lite stimulans, inflikar Camilla.

– Som med kvarglömda kläder när de legat här för länge då sorterar jag upp dem. Fixar till ett konferensrum som behöver styras upp lite. Rensar ut i kylskåpen.

– Jag gillar att fixa och dona så man får stimulans utöver själva städningen. Det blir roligare då. Sortera, städa och organisera, det är kul!

Vad gäller hållbarhet – hur påverkar det ditt jobb?
– Det handlar väl om att alla måste tänka lite förnuftigare. Jag släcker, till exempel, ofta efter folk som lämnat konferensrum och andra utrymmen med ljuset på.

Camilla fortsätter:
– Att städa är ändå ett enformigt jobb, det kommer man inte ifrån så när Kraftringen fick nya hjälmar så ordnade jag med dem. Jag tror det är nyttigt! I stället för att bara göra samma, samma, samma…

– Vattnade blommorna när blomstertjejen inte fick komma in på grund av corona. Ringer och skäller på fiskmannen när det är för mycket alger i akvariet.

Fiskmannen…?
Camilla Green skrattar.
– Fiskarna är mina största favoriter på hela stället! Det vet all personal här ute!

När jag försökte få tag på dig för denna intervjun, så fick jag bilden av att du var någon form av ”platsansvarig” på Örtoftaverket. Så det verkar som att allt du gör, fått ryktet att ”det fixar Camilla” att sprida sig.
– Alltså, jag gillar inte att dra benen efter mig och jag är väldigt noga med resultatet. Det är väl där det kommer ifrån. Men ingen är oersättlig och jag tror och hoppas ändå att de flesta som städar arbetar lite likadant.

– Det är skönt att kunna gå hem och känna: ”Vad bra det gick på jobbet idag!” Sedan är det klart att det är olika från dag till dag och alla har vi ju svackor.

Vad är det viktigaste med ditt jobb?
– Att det ska kännas rent, det är ganska logiskt men jag tror också att folk uppskattar om man pratar lite också.

– Men ibland är det svårt att själv vara lyhörd så då gillar jag om personer säger till om det är någonting de önskar. Om jag skall göra något annorlunda, till exempel.

– Jag blir inte sur eller ser det som ett klagomål utan det är bättre att vi pratar med varandra.

Om du skulle föreslå förbättringar Kraftringen kunde göra, vad hade du sett?
– Här är väldigt, väldigt god stämning så jag måste erkänna att jag är tämligen nöjd med hur det är idag, avslutar Camilla Green.

Vem är Camilla?

Namn:
Camilla Green

Ålder:
36 år

Familj:
Singel.

Bor:
På landet utanför Eslöv.

Utbildning:
Gymnasieskola.

Vem är Camilla i fem ord?
– Usch, jag hatar att rosa mig själv.

Men jag sade inte att du bara får välja positiva ord...
– Okej, jag är noggrann i alla fall, jag har lätt för att skoja, så personalen här brukar tycka att det är kul att "jäklas" med mig. Lite sarkastisk. Jäkligt lojal både i det privata och jobb.

– Men framförallt så är det mycket funderingar i denna hjärnan. Jag är nog en tänkare.

Och om du skulle göra samma med Kraftringen?
– Då håller jag nog det till att jag upplever att folk bryr sig och det tycker jag är viktigt.

Vad är viktigt för Camilla?
– Man blir glad i stunden av att köpa något nytt men man blir inte lyckligare. Överkonsumtion är så vanligt idag och tyvärr lär sig barn det direkt. Vi kan inte alla fortsätta leva på skarven, varken ekonomiskt eller klimatmässigt. Vi måste sluta handla till våra fantasi-jag.

– Det är så nasty när man ser all färg som klädesfabriker spottar ut i åar och hav. Att en t-shirt bara används, i snitt, siu gånger.

– Jag vill inte vara en sådan som säger åt människor hur de skall leva sina liv men jag... Jag efterlyser bara mer eftertänksamhet hos människor, men jag tvivlar..